Historia

FYRFOLKET

År 1878 köpte Lotsverket södra delen av Valö (6,9 ha) för 500 kr av Vrångö jordägare, detta för att anlägga en fyrplats. För pengarna byggdes Vrångös första skola, där många av fyrfolkets barn sedan gick. Innan fyren togs i bruk fanns ingen bofast befolkning på Valö. I oktober 1885 stod fyren färdig och den första familjen kunde flytta in i fyrhuset, detta var det nygifta paret Taube. Julia och Carl Gunnar gifte sig 1 juli 1884, och året därpå föddes sonen Carl-Otto. Det var alltså ett nyblivet föräldrapar som flyttade till Valö hösten 1885. Efter ett tag flyttade Julias mor som var nybliven änka också till ön, och hon avled på Valö 1886 efter en tids sjukdom. Familjen höll sig också med pigan Augusta Martinsdotter som var 20 år gammal. Två barn föddes på ön Fredrik Gerhard 1886 och Martha Sofia 1888.

Familjen bestod så småningom av sex personer som skulle få plats i tre rum och kök på 46 kvm. I slutet av 1888 flyttade familjen Taube från Valö till Vinga där de stannar till 1905. Om det var trångt för den Taubska familjen blev det ännu större trängsel 1889 då Carl Gunnar efterträddes av Hans Peter Alexandersson.

Dennes familj bestod av hustru Hilda Kristina f. Petersdotter, sonen Carl-Werner och dottern Agnes Heldina. Därtill fanns biträdet Elias Nathanaelsson och drängen Axel Ludvig Magnusson samt en syster. Familjen Alexandersson stannade på Valö i ca 4 år, men biträdet och drängen tröttnade redan efter ett, respektive två år. De flyttade senare till Fjällbacka.

1893 utnämns Teodor Klint till fyrmästare, och han och hans familj flyttar hit ifrån Tjernö i Bohuslän. Hans hustru Amanda Lovisa hade fött två barn, John Emil och Svea Teresia. 1894 föds Elsa Cecilia på Valö och på våren 1896 insjuknar Amanda Lovisa som nu åter är gravid. Hon dör i barnsängsfeber endast 34 år gammal. Teodor blir ensam med tre små barn, som då är 2 ½, 6, samt 8 år gamla. Ett par år senare gifter han om sig med Olivia Emilia Sjöberg. Några månader efter bröllopet drabbas han av nästa hårda slag när hans äldsta dotter Svea Teresia dör i lunginflammation 8 år gammal. Sommaren 1922 får de besök av en koster vid namn Ellinor och skepparen är Evert Taube som får goda råd om hur han skall ta sig in till Göteborg eftersom sjökortet blåst överbord. Han berättar om ett besök i barnaåren när han första gången såg sin mammas planterade pilträd på Valöängen och alla gullvivorna!

Teodor och Emilia blir kvar på Valö till 1925, då Teodor går i pension. Han bodde alltså på ön 32 år! varav 27 år tillsammans med sin andra hustru. Under denna tid ägde första världskriget rum och det var antagligen ett hårt liv att leva isolerade på en ö i skärgården.

Som efterträdare utses Gustav Adolf Hult. Han är 55 år gammal och en erfaren man. Redan nu vet man att den bemannade fyren kommer att ersättas med en automatisk fyr. Gustav och Kristina tyckte om Valö. När han 1932 utses till fyrmästare på Vinga påbörjar han med Lotsverkets tillstånd bygget med en ”sommarstuga” vid östra hamnen. Denna stuga kallas följdriktigt ”Hultet”. År 1935 går Hult i pension och flyttar in till Göteborg. Paret vistas dock ofta i sin sommarstuga och när Göteborgs Kanotförening i maj 1937 har en stor sammankomst på ön är makarna Hult självklara gäster. De blir båda engagerade av föreningen för att utöva tillsyn av byggnaderna. Gustav Adolf Hult avlider 11 september 1943, ett år senare köper Göteborgs Kanotförening Hultet av Änkan för 400 kr.

Sista fyrmästare på Valö blir Carl Erik Björk. Han är gift med Jenny Alida Jansson och har fem söner och fem döttrar. Familjen bor ett tag på Tistlarna men flyttar sedan till Onsala och när Carl Erik påbörjar sin tjänst på Valö stannar fru och barn kvar på fastlandet. Sonen Josef Evert följer med sin far och arbetar som fyrvaktare till 1935 när den nya fyren tas i bruk.

 

 

GÖTEBORGS KANOTFÖRENING TAR ÖVER

När den gamla fyren släckts och den nya Agafyren tagit över behövde Lotsverket inte längre byggnaderna och man beslutade därför att sälja dessa. Man ansåg inte att fyrhuset hade något kulturhistoriskt värde, möjligheten fanns att sälja huset för rivning och transportering från platsen.

Området var känt av föreningens medlemmar, som ju ofta seglade eller paddlade i den södra skärgården. Den 28 juni 1936 lade GKF anbud på 225 kronor/år för arrendet och 1.525 kronor för byggnaderna. Vidare angavs i anbudet att: "… avsikten med vår önskan att förvärva Valö är att söka förverkliga föreningens syfte att verka för kanotidrottens utveckling samt på annat sätt bereda tillfälle till sunt kamrat- och friluftsliv.” samt ”Genom förvärvet av denna uthamn, belägen på ett ifrån vårt båthus på Saltholmen, Långedrag, för oss lämpligt avstånd, där tillfälle till övernattning gives och där stärkande semestervistelse kunde beredas våra medlemmar, vore en del av detta uppnått och en inom föreningen länge närd önskan uppfylld.”.

Lotsstyrelsen tyckte emellertid att detta var för billigt och priset landade till slut på 250 kr/ år för arrendet och 2.050 kronor som engångssumma för byggnader och bryggor. Den officiella invigningen av Valö i GKF:s regi skedde klockan ett på midsommardagen 1937 då flaggan på den ny resta flaggstången gick i topp. På plats var både Göteborgs Morgonpost och Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning.

Med undantag av södra delen ägs Valö av Vrångöbor som förr utnyttjade marken i jordbruket. Byalagen hade en speciell turordning, där Vrångö Östergård skördade hö på Valö jämna år och på Lökholmarna udda. För Vrångö Västergård var ordningen den motsatta. Sedan man bärgat höet flyttades fåren ut till Valö. Detta pågick till år 1947. Sommaren 1995 kunde vi åter glädja oss åt att få se får på Stora Valöskär.

 

När nu inga får längre betar och håller landskapet öppet är det vår uppgift att röja sly o slå gräs för att den rika flora som finns inte skall försvinna. Varje år tillbringar vi medlemmar vid våra särskilda arbetshelger timmar och dagar på Valö med att underhålla, röja, plocka skräp och reparera byggnader och bryggor. Vi glädjs åt att kunna hålla vår del av ön i gott skick, och med denna text vill vi gärna att ni som besökare på ön som känner er nyfikna på fyrplatsens historia ska få veta lite mer. Vi har inga visningar av fyrhuset och ber er alla som vill besöka Valö och ej är medlemmar att inte lägga till vid vår brygga med undantag för nödsituation, även toaletterna är privata (vi tömmer dom själva). Det finns gott om fina tilläggningsplatser runt ön om ni vill gå iland.

 

Göteborgs Kanotförening,
Valökommittén