Myten om den snabba havskajaken

Ingvar Bogdanoff

Alla vanliga havskajaker utom långa smala går lika fort för den vanlige rekreationspaddlaren. Dom långa smala går långsammare.

Det är först när hastigheten ökar till 4,5 knop som dom långa smala kajakerna blir mer lättdrivna än sina bredare och kortare systrar. Tyvärr kan den vanlige rekreationspaddlaren inte driva en lastad kajak i den hastigheten någon längre stund – och många lär inte ens kunna komma hålla denna hastighet ens i korta sprint.

Jag har under årens lopp ägt och paddlat ett antal havskajaker med olika längder och bredder. Det har varit svårt att undvika att åtskilliga tankar i ensamma paddlingspass gått åt till att funderingar om havskajakens snabbhet i havsmiljö. Efter att jag köpt min första smala kajak och som jag tyckte mycket om, såg jag kanothandlarens reklam för båten ifråga ”En snabb kajak för den avancerade paddlaren”. Jag var visserligen inte avancerad. Men i korta sprint kunde jag driva den till den gräns, som medgavs av förhållandet mellan kajakens bredd och längd. Det smala skrovet fostrade snabbt om paddlaren som vant sig till breda kajaker. Men snabb blev jag aldrig i den.

På senare år efter att ha paddlat långa smala havskajaker byggda för paddlas snabbt, har jag tagit till mig att havskajakens hastighet inte beror av kajaken i sig själv, utan av omständigheterna runt den och i synnerhet på den som driver kajaken.

Ofta har jag noterat att när en paddlarvän ser på en lång smal kajak som byggts i akt och mening för att bli en havsracer. Då kommer en kommentar som ”Den ser snabb ut! ” Den mänskliga intuitiva förmågan utvärderar inom loppet av sekunder det som konstruktören avsett och svettats med i veckor vid en dator. Iakttagaren ser att kajaken är längre och smalare än flertalet. Dom djärva formerna ger uttryck för inspänd kraft som vill explodera i en förlösande hastighet så fort som paddlaren sätter ner paddeln i vattnet. Åtminstone i det stycket har konstruktören lyckats. Kajaken ser snabb ut. Och den medger med sin ökande längd och mindre bredd, en högre - om än teoretisk hastighet. Dessvärre är den höga hastigheten förunnad endast ett fåtal, mycket vältränade specialister. Rekreationspaddlare kan inte utnyttja snabbheten i den till synes så snabba kajaken därför att han helt enkelt inte har krafter och teknik för det.

Tidskriften Seakajaker redovisar tester av två kajaker i varje nummer. Med testerna följer beräkningar baserade på två olika sätt att beräkna hastigheten som funktion av den kraft som behövs för att upprätthålla denna hastighet. Jag förmodar att beräkningarna gäller endast för specialfallet flatvatten, eller bleke som vi säger på västkusten.

Beräkningarna visar nästan alltid att de långa smala båtarna kräver något mer kraft än kortare bredare kajaker, i låga hastigheter omkring 3-4 knop. Det är först när man kommer upp i höga hastigheter över 4,5 knop som de blir lättare att driva.

Dessvärre är 5 knop en ouppnåelig hastighet för de flesta medelgoda paddlare - utom vid korta ryck och med olastade kajaker. I reklamen säljs den snabba kajaken med. ”Har vunnit A…..race i havspaddling” Det är argument biter. När man halar upp pengarna till försäljaren så tänker man inte på att den som vann racet paddlade med absolut minimum tillåten packning. Han är en före detta tävlingspaddlare. Paddlingsteknik har sysselsatt hans hjärnceller oavbrutet sedan ungdomen. Han är extremt bra tränad. Fullproppad med kolhydrater, näringsfysiologi och jävlar anamma för att under några timmars omänskligt slit, ge allt för att placera honom på dom första platserna i den internationellt sammansatta elitgruppen. Han kan driva den långa smala kajaken i de hastigheter där den är, relativt den vanliga rekreationskajaken, långt lättare att driva. Men om han måste paddla verkligt långa etapper med last och med den obligatoriska följande tröttheten som slår ner hastigheten över dagen, torde, om han är insiktsfull vinna på en kortare bredare kajak.

I tabellen nedan har jag sammanställt lite siffror som ger uttryck för vad som krävs för att färdas i olika hastigheter med havskajak. Som underlag har jag tagit material ur :

/What a Drag!: Making Sense of the Speed vs Resistance. Matt Broze, Seakajaker Augusti 1998/.

De är beräknade för en lastad havskajak med paddlare som väger 68 kg i en båt som väger 23 kg. Totalvikten är 136 kg. 

P är effekt .

F är den kraft som paddlaren arbetar emot.

Amatör tävlare” är översatt från Recreational racer. Skulle också kunna vara en långloppspaddlare. Eller en paddlare som systematiskt använder kajaken för att underhålla sin redan goda fysik.

Notera att drivkraften ökar 4 ggr när man ökar hastigheten från 2 till 4 knop. Men effekten som måste till ökar 8 ggr. En inte alltför överraskande slutsats är: att skall man långt gäller det att ta det lugnt hela tiden så att krafterna räcker.

Tycker ni att det går sakta! Det beror på den i båt sammanhang så svaga motorn! Men jämför er inte med en båtmotor. Den har visserligen en otroligt dålig verkningsgrad. Men den ger i motsats till er, en konstant effekt över arbetstiden. Bara för jämförelse. En odrogad olympier kan under 10 sekunder ge nästa 700 W. I en tävlingskajak kommer han då upp i 11,7 knop. Det är tiden det handlar om. Troligen utvecklar han mer effekt än 700 W. Men även han lider av förluster i form av verkningsgrad. Den åskådliggjorda effekten är vad som behövs för att driva kajaken i den aktuella hastigheten.

Nu är det ju så också att de många av oss paddlar utan tre veckors packning med oss. Om man slänger ut lasten på 45 kg packning så kan man öka hastigheten med ca 0,3 – 0,4 knop, ca 0,65 km/h. Efter en lång arbetsdag är den packningslöse styvt en halvmil längre bort; om det nu skulle vara nåt att eftersträva när solen går ner. Grovt räknat tycker jag mig kunna dra slutsatsen från tabellen att en stark vältränad paddlare kan färdas ca 0,5 knop fortare än en vanlig någorlunda bra rekreationspaddlare. Det stämmer någorlunda med min egen erfarenhet.

Efter jag skaffade mig en GPS, som jag enbart använder som hastighetslogg förändrades min bild av kajakens hastighet. Ofta i min ”snabba kajak” har jag misströstat mig över att det går så långsamt. Bara 4,3 knop, trots medsjö, hårt slit och tidigt på dan. Men GPSen är obeveklig, med dess exakta beräkning kontrollerad av radiovågor från rymden. Och sen Clinton tog bort störsändarna är det bara att acceptera. Det går inte fortare än vad som syns på displayen. Det som slagit mig är att hastigheten sjunker snabbt med arbetspassets längd. Trots det verkar det gå lika fort som förut. Men också att det är mycket svårt att avgöra den verkliga momentana hastigheten utan hjälpmedel. Ännu svårare är det att avgöra hur stor den verkliga drivkraften är.       

Kajaktester i populära ute tidningar där testarna provat fem kajaker per dag tar jag numera inte så allvarligt. Dessa är förutsägbara från första raden - Testet faller lika säkert till fördel för den svenska skärgårdskajaken som en test i Teknikens Värld –  där Volvo och Saab slåss om första platsen, före sina långt bättre utländska konkurrenter.

Det går an att säga ”en lättdriven kajak” ”En snabb kajak” Men det är svårt, om ens möjligt, att avgöra förhållandet hastighet/drivkraft när man sitter i kajaken. Här är GPSen ett genombrott när det gäller bedömning av den momentana hastigheten. För kajaker finns just nu ingen bättre logg.

Flesta har säkert noterat vid paddling i bleke, att när man möter svallvågor så slås farten omedelbart ner, även om man kan behålla paddlingsrytmen. Sjögång är nu havspaddlarens ständige följeslagare. Och vågorna bildar hela tiden oregelbundna våta ytor längs kajaken, med varierande vattenhastighet. Det resulterar i varierande friktion som motverkar båtens hastighet. Och det gäller även för medsjö. Den erforderliga kraften att driva båten med vågornas hastighet, omkring 4 knop, är liten. Men så fort man skall paddla fortare än vågorna ökar motståndet mycket snabbt. Den våta ytan som bildar friktionen mot kajaken ökar – när kajaken skär igenom vågorna – till att även omfatta friborden och kanske delar av däcken när sjön sköljer över. Och de är inte dimensionerade för låg friktion.

Kajaken rör sig i sjögång med en vippande rörelse omkring sin axel vinkelrät färdriktningen. Och då bildas starka mothållande krafter när båten försöker gräva sig ner i vattnet. Vågpassagerna blir till slumpeffekter av våglängd, aktuell hastighet, kajaklängd, totalvikt, lastens placering, för att nämna några faktorer. De formler som med rader av parametrar och decimaler i avancerade datorprogram beräknat framdrivningskraften för specialfallet bleke gäller inte mer. Att omsätta denna häxkittel av parametrar till vett och sans är svårare än att tyda elräkningen. Hastigheten beror nu istället av paddlarens skicklighet att parera vågorna och som alltid av hans krafter.

De långa smala kajakerna har fördelar. Lastade erbjuder de ofta förnämlig och förutsägbar stabilitet i grov sjö – till priset av kraftigt ökad drivmotstånd. Olastade är de livliga och roliga att paddla. De kan ta mycket packning. Vikt och vindfång i form av nostalgiska eskimåöverhäng har skalats bort av den rationelle konstruktören. Eskimå överhängen ger i och för sig intryck av sjövärdighet– eftersom sådana överhäng finns i traditionella eskimåkajaker. Men ingen utom eskimåerna  verkar ha begripit varför.

I kraftig medsjö, med dyningar kan den tomma långa smala kajaken surfa fortare än en kortare turistkajak – även med en medelstark paddlare. Men jag är ändå tveksam till nyttan av denna marginella effekt. När vi paddlar i grupp med någorlunda jämngoda paddlare i medsjö så ”surfar” än den ene än den andre fortare, i någon sorts tombolaprocess. Surfegenskaperna är svåra att tyda eftersom de i allmänhet ställer höga krav på paddlarens skicklighet och i synnerhet på paddlare i kajaker utan roder. Däremot har jag upplevt att smala kajaker med relativt kort vattenlinje verkar finna sin begränsning i hastighet fortare i kraftig medsjö än längre båtar. Men i motsjö kan de gå lättare eftersom de ”stampar” mindre. Och den stampande rörelsen när fören faller ner på vattenytan tar ner farten mycket påtagligt. Den vippande rörelsen med vågorna omkring tväraxeln kan bli följsammare med en kort, smal kajak. En likartad mjukgångs effekt kan upplevas i faltkajaker vars stomme och duk rör sig något då vågorna belastar den. Eftersom de är specialfall har det emellertid ingen avgörande betydelse för hur fort man kommer fram när man färdas i en föränderlig havsmiljö.

De kajaker som designats för att vinna tävlingar till havs tillverkas ofta även i avancerade kolfibermaterial som kan fås som tillval. Dessa material verkar nu komma alltmer även i vanliga kajaker. I bästa fall kan viktminskningen bli ca 4-5 kg. Det ger knappast någon beräkningsbar praktisk hastighetsvinst i sjö med vind och vågor. Men hårdrar man det så kan man ta ca 4 kg mera last. Och dom sista kilona består alltid av värdefull last.                          

Kajakens vikt är särskilt betydelsefull på land. De är vid i och upptag som man inte kan undgå att tänka på vikten. Havskajakernas vikt tangerar ofta den vikt som är hanterlig för många av oss. Det är med nöd och näppe vi orkar lyfta den. En viktminskning på 4 kg är inte att förakta när man skall släpa upp kajaken – efter en dag i 3,5 knop och då man är så trött att man knappt orkar kliva ur kajaken.